Öjemossarna Hunneberg on Tour.

Tog en spontantur från Trollhättan upp till Hunneberg, för att korsa Hunneberg via Öjemossarna. Vilket så här i efterhand bara var en upplevelse fylld av ångest.

Inte nog med att leden utefter Öjemossarna var nästintill igenväxt, även de byggda spångar över mossarna var halvruttna, så flera blöta turer ner i tjärnen blev det då spångarna brakade ihop.

Leden över Öjemossarna.

Det meterhöga gräset som symboliserade en vandringsled gav heller ingen större upplevelse i dessa fästingrika skogar.

När jag äntligen kom fram till Bergagården trött och halvförbannad över den så överskattade vandringsleden, kom tröttheten smygande.

Men var ändock för stolt för att ringa om skjuts hem till Trollhättan, så det var bara att fokusera på att trampa hemåt med trötta och värkande lårmuskler.

Med dessa ord vill jag varna andra för att cykla över Öjemossarna, i allafall under nuvarande förhållanden.

Frånsett slitet med mountainbiken i eländig terräng, så var den naturnära upplevelsen på Hunneberg en mental inspiration som säkerligen efter 12 timmars sömn, ökar ens motivation och kreativitet i det monotona vardagslivet.

Spontanfotat med Nokia 6700 S, med 5 Megapixel-kamera.