Fredrikstens fästning ligger ovanför staden Halden (som 1665-1928 hette Fredrikshald) i Norge, uppkallad efter Fredrik III av Danmark. Vid en svensk belägring av fästningen under hösten 1718 stupade Karl XII här den 30 november.

Fredrikstens fästning är en av Europas mest imponerande fästningar med en fantastisk utsikt över staden Halden och Idefjorden.

Minnessten tillägnad Karl XII.

---

Första belägringen 1916.

I juli 1716 skedde första försöket att belägra Fredriksten. Karl XII hade lurat ut att de flesta av fästningens försvarare bodde i staden nedanför fästningen, och anföll därför mellan staden och fästningen, för att på så sätt hindra soldater att nå sina försvars positioner i fästningen.

Det gick i början bra för Karl XII, men de försvarande i fästningen lyckades hålla stånd tills förstärkningarna från staden tagit sig till sina försvarspositioner, och lyckades bekämpa det svenska hotet. Samtidigt satte Fredrikshalds invånare eld på staden. Elden och fästningens bombardemang tvingade Karl XII att retirera.

Samtidigt dyker den dansk-norske Peder Tordenskiold Wessel upp, och sänker flertalet av de svenska soldaternas fartyg med förnödenheter i Dynekilen ovanför Strömstad.

Efter detta ger Karl XII upp, och beger sig åter till Sverige.

I Fredrikshald var nästan hela byn, cirka 330 hus nedbrända.

Denna händelse påverkade Bjornstjerne Bjornson att han 1850 skrev de som senare blev den norska nationalsången ”Ja vi elsker dette landet” I vers 4 står det ” Ti vi heller landet brente enn det kom till fall”. Till minne av det som hände i Fredrikshald.

Andra belägringen 1918.

Hösten 1718 hade den svenske kungen Karl XII hade bestämt sig: Nu skulle han en gång för alla krossa ärkefienden Danmark-Norge som hotade med att erövra svenska områden.

En intressant episod, men ej så omtalad, var den svenska galärtransporten genom norra Bohusläns fastland.

Med anledning av att en dansk flottilj behärskade Idefjorden, beslutade Karl XII att en svensk eskader skulle transporteras via landvägen (se karta) från Strömstad till Idefjorden. Antalet fartyg som skulle ingå i styrkan var 3 galärer, 3 skärbåtar och 6 slupar.

Arbetsstyrkan omfattade 800 armé soldater under Karl XII:s ledning med assistans av vetenskapsmännen Christopher Polhem och Emanuel Swedenborg.

Projektet igångsattes med stor möda den 26 juni och båtarna släpades över stock och sten, myrar och vattendrag i över 20 km innan de slutligen nådde fram till Hällesmörk invid Idefjorden.

Allt som allt tog transporten över fastlandet närmare två månader att genomföra.

Spanare på den norska sidan upptäckte dock svenskarna när det höll på att sjösätta sina båtar, men hann ej informera den danska flottan.

Svenskarna anföll de danska fartygen, som inte hunnit vända sina fartyg. Följden blev att danskarna valde att borra sina fartyg i sank för att inte erövras av svenskarna.

Den taktiska vinsten för svensk del blev att Idefjorden kunde öppnas för svenska förnödenhets transporter från norra Bohuslän till belägrings armén.

Med en styrka på 35.000 man gick Karl XII på hösten år 1718 mot Fredrikstens fästning i den norska staden Halden.

Karl XII var säker på att hans armé lätt skulle kunna inta fästningen genom att storma den. Men de 1.400 man som försvarade fästningen visste att vägen mot Oslo låg öppen om Fredriksten föll. De kämpade därför så desperat att svenskarna avbröt sitt anfall.

De svenska trupperna omringade istället fästningen, och i november var Fredriksten helt omgärdad av svenska skyttegravar.

Samtidigt hade det tunga artilleriet hunnit fram och nu inleddes ett kraftigt bombardemang mot fästningen. Kanonerna tvingade försvararna att dra sig tillbaka från de yttre bastionerna och svenskarna intog genast den yttre befästningsvallen.

På kvällen den 30 november ställdes bombningarna in. Karl XII gav order om att fästningen skulle stormas nästa morgon och han gick ut för att hälsa på soldaterna.

Det var en frostklar kväll. Karl XII insisterade på att få säga några uppmuntrande ord till sina män.

Plötsligt bröts tystnaden av ett skott. Ingen kunde höra varifrån det kom men alla duckade instinktivt.

När svenskarna reste sig såg de att kulan hade träffat deras kung i tinningen och fortsatt ut på andra sidan huvudet. Karl XII dog omedelbart.

Dagen därpå beslöt de svenska generalerna att häva belägringen och dra sig tillbaka till Sverige med sin döde kung.

Fredriksten, vid vars murar Karl XII mötte sitt öde, var år 1718 en ganska ny men hårt prövad fästning. Staden Halden hade redan en försvarsanläggning som skulle skydda trakten mot en svensk invasion.

Men under Roskildefreden år 1658 – då Danmark bland annat av­stod Skåne, Halland och Blekinge till Sverige – tvingades den danske kungen Fredrik III även avstå Bohuslän vid den sven­ska gränsen.

Med de nya gränsdragningarna låg Halden plötsligt mycket nära fiende­land. Och då svenskarna flera gånger angrep den nya gränsstaden beslöt Fredrik III år 1660 att uppföra en ny fästning där.

År 1661 påbörjades bygget och fram till 1675 arbetade uppemot 1.800 man åt gången med att bygga och förbättra Fredriksten. Fästningen byggdes i sten och var placerad på två parallella klippor med citadellet i mitten.

1814 bildade Norge union med Sverige och det fick till följd att fästningen förlorade sin funktion.

Vid unionens upplösning år 1905 des­armerades fästningen och alla vapen monterades ned och togs bort.

Under många år användes Fredriksten av Försvarets Förvaltningsskola och i dag rymmer citadellet bland annat en mängd historiska samlingar, museer och konstutställningar.

Området bakom fästningen brukar användas vid konserter och i framtiden kommer man även att arrangera en årlig operafestival här.