Semesterfoton från Norge, augusti 2018.

Resmålen i år blev Jotunheimen, Spiterstulen, Galdöpiggen 2469 möh, Strynvägen, Loen och hotell Alexandra, Kjendalsglaciären, Bergsklättring, och Hoven Skylift.

Jag körde till Lillehammer första sträckan, och tog in på Scandic Lillehammer (som vanligt).

På lördagen körde jag Gudbrandsdalen norrut. Vid Otta svängde jag vänster och vidare mot Jotunheimen.

Mitt resesällskap Q2, med Jotunheimen i bakgrunden.

Vägen upp till Spiterstulen kantades av frigående kor.

Spiterstulen är en bemannad turiststuga på 1106 m ö.h. som ligger i Visdalen, Loms kommun.

Från Spiterstulen har man kända toppar som Galdhøpiggen (cirka 5 timmar) och Glittertind (6 timmar) inom räckhåll.

Jag tog tillfället i akt och smakade på områdets lokala öl.

Lomb tillverkas av Jotunheimens naturliga råvaror, och skillnaden är gigantiskt mot de industriella massproducerade ölen. 5 flaskor av fem möjliga var betyget.

På söndag morgon var det dags för vandring till Galdöpiggen, som är nordens högsta berg med sina 2469 möh. Avståndet till Galdöpiggen är 6,6 kilometer.

Från Spiterstulen är det en oändligt lång uppförsbacke (cirka 5 kilometer).

Efter att Keilhaustoppen, 2355 möh nåtts, är det sedan 2 mindre toppar som skall bestigas, och slutligen den snöklädda branten upp till Galdöpiggen.

Keilhaustoppen, 2355 möh.

Från Keilhaustoppen ser man Galdöpiggen, men det är 2 krävande toppar emellan.

Inget är omöjligt i Norge, så här uppe serveras våfflor. De som arbetar här gör det veckovis, och leverans sker med helikopter.

Det flesta som vandrat upp till toppen kom från Juvasshytta, och var märkbart mindre påverkade av vandringen än vi från Spiterstulen. Man får räkna med 8-10 timmar t&r via Spiterstulen.

Juvasshytta 1841 möh, ligger inom synhåll från Galdöpiggen, och att vandra därifrån är en mer bekväm upplevelse, än från Spiterstulen.

Vandringen från Juvasshytta tar bara halva tiden, men då måste du gå över en vansklig glaciär, som kräver guide och säkerhetslina.

Utsikten från Keilhaustoppen, 2355 möh.

Galdöpiggen, 2469 meter över havet.

Jag startade klockan 09.00, och var tillbaka 18.00.

Jag hade med mig 2 liter vatten och energidryck, och fick fylla på rejält i bäckarna på hemvägen.

När solen sken blev det hyggligt varmt, så jag förbrukade väl 3,5-4 liter under vandringen.

På måndag morgon var det -4 och jag fick skrapa rutan på bilen.

Målet var Loen i Stryns kommun, och vägen gick via fjäll, tunnlar och branta dalar där frigående djur dominerade. Som vanligt var de ute och promenerade på vägarna, så man fick vara uppmärksam, samtidigt som naturen lyste med ögonfröjd.

Jag bokade in mig på 7 etage på Hotell Alexandra.

På berget bakom Alexandra skymtar Hoven restaurang på drygt 1000 möh. Dit kunde man ta sig via Hoven Skylift, klättra eller gå.

Min plan är dock att klättra uppför berget med Loen Active och ta skyliften ner.

Från balkongen hade du utsikt över hela Loen och Nordfjorden.

Gymmet på Hotell Alexandra präglas av Tecno Gym,s utrustning.

Förutom gym, spinning, och andra aktiviteter, så finns en anläggning på 3700 kvm, med inne och ute bassäng, bubbelpooler, bastu, vattenrutschkana, och en separat spa avdelning.

Hamburgaren med tillbehör, samt lokalproducerad äpplejuice som jag beställde i poolbaren var också av kvalité som heter duga.

Hotell Alexandra, med Hoven restaurang och skylift i bakgrunden.

Hotell Loenfjord ligger invid Loenvattnet,s utlopp.

Skåla i bakgrunden är ett mäktigt fjäll som reser sig 1 848 meter över havet.

På toppen ligger också en av Norges mest originella vandringsstugor, känd som Kloumannstårnet eller Skålatårnet.

(Pga av regn blev det inget besök för min del.)

Det runda tornet byggdes år 1891 och har kommit att bli något av en turistattraktion i sin egen rätt. Välj om du vill övernatta eller bara ta en välförtjänt kopp kaffe.

Vid kyrkan i Loen, finns två stora minnesstenar över några av de värsta katastroferna som drabbat Norge.

 

Rasolyckan i Loen, inträffade den 15 januari 1905.

Delar av berget rasade ner från det 1493 meter höga Ramnefjellet i sjön Lovatnet (även kallad Loenvatnet eller Lodalsvatnet, varefter en flodvåg drabbade byarna Nesdal och Bødal. 61 människor omkom, av dessa hittades endast nio. De övriga 52 försvann i Lovatnet.

 

Den andra rasolyckan i Loen, inträffade den 13 september 1936.

74 människor i byarna Nesdal och Bødal omkom när omkring en miljon kubikmeter av det 1493 meter höga Ramnefjellet rasade ner i sjön Lovatnet (även kallad Loenvatnet eller Lodalsvatnet). 41 av de omkomna återfanns aldrig. En 70 meter hög flodvåg forsade genom byarna och tog med sig allt som kom i dess väg.

Vägen till Kjenndals glaciären går utefter Lodalsvatnet.
Glaciären är mäktig med sina vattenfall.

Loen Active.  

 

På tisdagen var det dags för bergsklättring, som Loen Active höll i.

Turen går via skogsväg och stig till 440 möh, därefter via bergsklättring och över Gjølmunnebrua, vidare upp till toppen av Hoven på 1011 möh.

Är man van ”fjällapa” kan man klättra på egen hand, och det finns varierande svårighetsgrader. Numera finns här en led som klassas som svart, och skall vara den svåraste i norden.

Man gick brant uppåt första sträckan.

Systemkameran fick stanna på hotellet, så dessa foton är tagna med Gopro.

 

Vissa partier var mer krävande, och man visste aldrig riktigt vad som väntade.

Det fanns två passager med överhäng, som var lite krävande. En guide fanns dock i närheten och hjälpte de som klurade för länge vid överhängen.

Denna glada tjej kom från Nederländerna.

Dags för Gjølmunnebrua.

Den 120 meter långa hängbron är längst i norden, och ligger 750 meter över havet och går över en 160 meter djup kanjon.

Man höll en rytmisk gång med lätt böjda knän, för att inte bron skulle börja gunga.

Sedan var det dags för mer klättring.

Efter mina 5 timmar på berget intogs två välförtjänta våfflor med tillbehör.

Restaurang Hoven på toppen hade en mäktig utsikt över landskapet.

Att komma ner är också en upplevelse, då kabinen går rätt ut, och stupar sen ner med ett vinande ljud.

Film från denna upplevelse kommer med tiden, eller titta gärna på min Facebook, där den turen ligger upplagd offentligt, men kvalitèn blir bättre på Youtube,

Sent på eftermiddagen denna tisdag, och efter välbehövlig bastu, samt rygg / axelmassage på hotellets spa, intogs lite medhavd bäckvatten från Spiterstulen, på hotellrummets balkong med vidd utsikt från 7 etage.

Lite eftertankar dock om det ganska så intensiva aktiviteter på kort tid. Turen till och från Galdöpiggen, och nu klättra uppför berget bakom Hotell Alexandra. Då tekniken att klättra med sans och balans, utbyttes mot att använda armarna istället, så kändes det både i benen och armarna.

Planen att vandra upp till Skåla, 1848 möh under morgondagen, kändes som en dålig plan, då vädret på torsdagen erbjöd regn, och att vandra på regnvåta stenar är inget jag utmanar. Man har ju fått lite erfarenhet under åren på regnvåta underlag.

Under onsdagen dagen, bestämde jag mig dock för att mönstra av, och åka de 73 milen hem till Trollhättan.

Startade hemturen klockan 12.00, och hemkom 22.00. Två stopp för förtäring i Lom och ett i Moss.

Men nästa år kommer jag eventuellt besöka Loen igen, och vandra till Skåla, besöka den andra glaciären Briksdalsbreen, samt åter klättra upp till Hoven. Denna gång utan guide, och i mer lugnare tempo, samt ta med systemkameran på turen.