Tegelbruket vid Älvabo, Göta Älv.

 Älvabo år 1870Fotot är taget i mitten av 1800 talet.

Villa Älvabo tillhörde en gång i tiden ett tegelbruk som låg utefter Göta Älv, cirka 8 km söder om Trollhättan.

På 1800 talet byggdes tegelbruket av byggmästaren Rapp. (lite oklart, en del av själva huset kan vara från tidigt 1700 tal och eventuellt fanns där tidigare ett mindre tegelbruk).

När de nya slussarna kom till i början på 1900 talet, höjdes vattenlinjen med ca 2 meter och tegelbruket lades ner. Huset klarade sig och drevs av en kokerska som pensionat fram till -30 talet.

I mitten av -30 talet köpte familjen Köningsberg Älvabo.

Köningsberg anlade en hamn söder om Älvabo, där de skeppade kvartsit till Tyskland från dagbrottet i närheten. (Spår från denna epok syns tydligt i naturen, cirka 300-400 meter söder om Älvabo)

Efter krigslutet flyttade familjen Köningsberg från Älvabo och huset såldes till båtbyggaren Munthe. (Lite oklart om namnet kan vara Königsberg)

Min far Olof Brax köpte Älvabo i början av -60 talet. Huset bestod av 13 rum och kök, så mina föräldrar hade fullt upp när jag spontant bestämt mig för att leka kurragömma, men oftast hade jag och schäfern Doggan gömt oss i jordkällaren bakom garaget.

Lill Thomas o Doggan

Lill Thomas och Doggan.

Min far renoverade huset och fyllde ut med 1050 lastbilslass ferrokalk mot älven och den branta backen ner till Älvabo, vilket än idag håller vägen i gott skick.

Älvabo o Doggan

Ferrokalken kördes normalt till tippen norr om Sjuntorp, men min far kände några lastbilschaufförer, och de fick 10 kronor lasset för att istället fylla ut runt Älvabo och den ohyggligt branta backen ner till huset.

Trollhättans kommun fick information om detta förehavande, och bestämde att varje lass i fortsättningen skulle komma att kosta tio kronor kubiken, men då hade min far redan hunnit göra klart väg och utfyllnad kring huset.

Jag kan inte så mycket om ferrokalk och den kemiska reaktionen, men kalken ”brinner” och avger värme en väldigt lång tid innan den stelnar, och fördelen var att vägen ner till Älvabo var snöfri under minst två vintrar.

Nackdelen var att Trollhättans kommun också hade börjat använda kalken till utfyllnad i kommunen, vilket längre fram i tiden skulle visa sig kontraproduktivt, då kalken innehåller otrevliga miljögifter.

Jag minns tydligt den metalliska lukten och hur det rök ur delar av vägen. Så miljögifterna påverkar iaf inte minnet.

 

Älvabo idag. 

Test av pannlampa Lumonite Navigator 2

Test av min nya pannlampa – Lumonite Navigator II.
Testområde: Kärleksstigen utmed Göta Älv/ hängbron och Träbrostigen.

Musik: Tristeria – Sisyphus.

Kamera -Gopro 7: 1080/60 wide. Redigerat med -Adobe Elements Premiere 15.

Lumonite  Navigator har 4 effektlägen.
1 -3800 lumen, 3 timmar.
2 -2200 lumen 6,5 timmar
3 -1000 lumen 13 timmar
4 -280 lumen 48 timmar
Batteri: Lumonite Slimcore 75. 480 g.
Lampvikt 125 g.
Gopro huvudsele, cirka 100 g.
Lumonite Navigator är utvecklad i Finland. (Nordisk kvalitet)